Dilemma

Det är fredag, underbart! Sitter här med en kall Hof och lite pepparchips. Inte så dumt. K sitter bredvid och tittar på Bamse på teven. J är inne på sitt rum med en kompis och en skål med chips. Dörren är stängd, de vill vara själva. De är 6 år gamla.

I höst är jag bjuden på en 40-årsfest samtidigt som Moneybrother spelar i Helsingborg! Vad gör man? Kan ju bli superkul med 40-årsfest såklart och Moneybrother såg jag ju i somras men ändå. Har i och för sig inte fått någon närmare, formell inbjudan till 40-årsfesten ännu så det kanske inte blir så när vi väl kommer till kritan.

Har hittills bara lyssnat på två av låtarna från senaste skivan men jag har tillgång till hela albumet, tror nog att det blir en liten lyssning sen när barnen har somnat. Får se om det finns någon Hof kvar då. :)

Höst

Visserligen har det varit rätt varmt idag men det känns verkligen som att hösten smyger sig på. Det starkaste tecknet förutom att luften börjar kännas sådär klar och frisk är nog att jag unnat mig en liten "makeover" :). Ingen sådär extrem sådan men spenderade dock mer än två timmar hos frisören med klippning, slingor och plockade ögonbryn. Det är första gången i mitt 35-åriga liv som mina ögonbryn blir plockade. Kanske ingen katastrof att jag inte gjort det tidigare men det blir onekligen ett lyft, tänk att det kan göra så mycket? Men jisses vad ont det gjorde, tog inte lång tid innan en tår började krypa fram i ögat.

Inte klokt vad utseendefixerat samhället är alltså. Inte minst jag själv. Jag försöker att inte vara det men kan inte låta bli att känna att man mår rätt bra när man känner sig nöjd med sitt yttre. Inte heller går jag gärna ut utan smink, det känns inte bra.

Kom att tänka på när jag var yngre och liksom fick försvara mig för att jag inte var solbränd. Jag är rätt blek och har alltid haft lite svårt att bli brun. När jag var tonåring kunde jag få frågan "-Hur kan du vara så blek? Det räcker ju att röra sig i solen så blir man brun." Nästan så att man liksom var lite dum i huvudet för att man inte var solbränd, helt sanslöst alltså. Tyvärr lyckades jag aldrig bita ifrån med ett bra och ack så rättvist svar utan stammade bara fram något försvar om att jag var blek som person men det gick liksom inte in.

Måndag på jobbet

Och en helt okej sådan faktiskt. Löste en uppgift idag som gjorde att jag blev riktigt stolt över mig själv. En kund ringde och frågade om ett gäng fakturor som han inte fick ihop. Det tog en stund för mig att reda ut men jag lyckades och det kändes riktigt bra när jag kunde ringa tillbaka och berätta för honom precis hur det skulle vara. Kunde svara på hans frågor utan att behöva känna mig osäker eller tvivla. Så gött! Ibland kan jobbet verkligen vara tillfredsställande, trevligt!

Hej så länge!

Snart helg!

Jaaaaa, snart helg igen! Längtar verkligen efter att gå för dagen idag. Sitter nämligen helt själv på vårt kontor här inne på Knutpunkten. Ganska trist! Ska åka iväg till Höganäs idag för att hälsa på syster A och hennes familj. En kväll som ganska troligt resulterar i god mat, vin och massa flabbande. Ska bli mycket trevligt! Tar bussen dit med mina grabbar, vilket är ett stort nöje för dem. Kanske inte lika stort nöje för mig. Lille grabben är rätt aktiv, gärna på bussar. Helst vill han stå upp på sätet och hoppa lite, alternativt halvligga på golvet, slicka på stoppknapparna och snacka med alla möjliga människor. Jag brukar vara helsvettig efter ett busspass med honom. Har dock laddat upp med Päronmer, lite chips och smågodis också för att få honom att sitta still i alla fall några minuter av den timmeslånga bussturen.

Ha en go helg! Kramar från Mauuuuuulin! :)

Blandade känslor

För tillfället är det väldigt blandade känslor. Har precis kommit tillbaka till jobbet från en urskön semester. Att vädret inte har varit strålande gör mig inte så mycket, vi har varit ute och haft kul en hel del ändå och badat har jag gjort tre gånger ute. Kanon! Bara det är tillräckligt varmt så att jag kan bada så är jag nöjd.

Något som är riktigt jobbigt just nu är situationen med min mamma. Hon är snurrigare än någonsin och blir riktigt sentimental på ett jobbigt sätt oftare än innan. Häromdagen berättade hon att hon blivit av med sin plånbok. Då frågade hon om hon inte kunde få låna några hundralappar av mig. "Javisst får du det men jag bor ju en bit ifrån dig, det är lättare om du hör med min syster som bor i närheten". "Javisst, det kan jag ju göra" blir svaret. En minut senare kommer frågan med lite gråt i rösten "Men kan jag inte få låna tjugo kronor i alla fall". Förklarar samma sak återigen.
Sen säger hon "Ja, jag lever ju. Än så länge i alla fall."

Idag när jag pratade med henne har hon fortfarande inte hittat sin plånbok och frågar igen om hon får låna pengar. Jag förklarar igen att jag bor lite för långt bort och att min syster kan hjälpa henne. Jag vet att min syster G har erbjudit sig att låna pengar och följa med henne till banken.
Sen efter en stund säger hon "Jag förstår inte. Jag har väl inte gjort så mycket ont här i världen för att förtjäna detta."

Vad ska jag göra?

En annan sak som har hänt som inte gör mig speciellt stolt över mig själv är att jag inte riktigt vågade stå för mina åsikter häromdagen. Var på ett barnkalas och hamnade bredvid en annan förälder som berättade om en pojke som var tvungen att bli kompis med "blattarna" i klassen för att inte råka illa ut. Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Där satt vi i en solig trädgård full av föräldrar och barn. Jag avskyr folk som gör såna rasistiska uttalanden som hon gjorde men jag klarade inte riktigt ut vad jag skulle säga där i sammanhanget med massa föräldrar till barn som går på samma dagis som mina barn. Känner mig verkligen som värsta sorten. Den värsta sorten är ju den som bara är tyst och lullar med, som inte står för sina åsikter. Då kommer ju mobbarna, de som fryser ut och föraktar få fortsätta med sitt förakt.

Usch, trivs inte med mig själv just nu.

Att förgylla sin dag

J och K står och ritar och jag funderar på en del av texten i en låt av Stefan Sundström, "Har du älskat allt du pallar varje dag, frågar han och vad svarar du och jag?" Har funderat mycket på den textraden på sistone, tycker att alla borde göra det.

Därför bestämmer jag mig för att förgylla min dag idag på något sätt. Ganska snabbt kommer jag in på något ätbart. Det bästa jag vet är smörstekta kantareller och näst efter det kommer nog choklad. Det fanns inte kantareller i affären där vi bor så det fick bli tvåan på listan. Funderade på i vilken form jag tycker choklad är godast och kom på att det är nog i form av en vidunderligt god kladdkaka som heter "Chokladälskarens dröm".

Jag ska minsann älska allt jag pallar varje dag. Nämnda kaka finns därför och väntar på mig nu i en ugn nära mig.

Med kärlek
Malin

Kvällsmat en regnig söndag

Tror att det har regnat nästan hela dagen. Så trist. :(

Har spelat "Försvunna Diamanten" med min son två gånger, det är ju riktigt kul! Tyvärr är spelet använt väldigt många gånger så att jag lätt kan se vilken som är försvunna diamanten "utanpå". Lite synd, men vi har kul ändå.

Hade ingen inspiration alls när det gällde att hitta på kvällsmat idag men min kära sambo föreslog att vi skulle ugnssteka lite grönsaker och det gjorde vi. Röd och gul paprika, lök, morot och tomat i en form där man häller i citronsaft, olivolja, hackad vitlök, lite chiliflakes, basilika, salt och peppar. In med det i ugnen sisådär en halvtimme på 175 grader. Till detta hade vi färsk pasta, avocado och riven parmesan. Rekommenderas varmt, sagolikt gott!

Sommarhelg

Lite lätt kaotisk sommarhelg har förflutit. Landskronakarneval som började i torsdags. Jag var hemma själv med K på kvällen. Sprang iväg en liten, liten stund på toaletten och tänkte att det måste jag ju kunna göra. När jag kommer tillbaka in i köket känner jag en lite märklig doft. Det är min käre lille son som har marinerat vasken med allt innehåll från en rätt full basilikaburk (en stor burk) och sisådär hälften av innehållet från en kanelburk (jajamen, även här en STOOOR burk). Där står han på en stol djupt koncentrerad med en svart stekspade i handen och säger "måste blanda". Lyckades i sista sekund rädda Citronpepparn från samma öde. Vad gör man? Han är ju hur gullig som helst såklart.

I fredags var vi inne en sväng hela familjen, kul med så mycket folk i Landskrona, härligt! Träffade några goda vänner och tog några goda öl i folkmyllret, trevligt.

Igår var jag för mig själv en sväng i den stora staden i norr. Konstig känsla men rätt skönt ibland att vara själv. Hade spanat länge på en blus i en rätt exklusiv affär och tog till slut mod till mig att gå in och prova den. En vit blus utan ärmar för 1298 är inte riktigt min prisklass. Men försäljerskan sa att den satt såååå fint på mig. Vill väldigt gärna tro att det är bara jag som klär så himla bra i den.

Har såklart inte vågat köpa den, får se om jag blir modigare imorgon.

Arild by night

Igår begav jag och min sambo oss till Arild. Barnen hade vi lämnat i säkert förvar hos farmor. Vädret var inte jättebra men det var uppehåll emellanåt så det var helt okej. När vi först kom fram till Strand Hotell tyckte jag att det såg litet och kallt ut men det visade sig vara ett helt underbart ställe! Vi hade fått en balkong till vårt rum som var sisådär 10 kvadrameter med utsikt över havet. Rätt okej att sitta där ute med ett glas vitt vin och blicka ut över Skälderviken. Satt och spanade in menyn länge innan jag bestämde mig för "Pissaladière" till förrätt, oxrygg med beurre Montpellier, bakade späda purjolökar och rostade potatisar till varmrätt och till sist två tryfflar som jag knappt orkade äta upp efter den maffiga middagen. Det smakade helt fantastiskt! Behöver jag säga det? :) Jag har alltid sagt att jag inte gillar skinka och jag gillar nog inte all skinka nu heller men förrätten bestod av smörstekta kantareller (det godaste jag vet för övrigt), getost, cornichons och serranoskinka. Tramsigt gott! Drack en klassisk Kronenburg till förrätten och ett sydafrikanskt rödvin till varmrätten. Efter maten tog vi en liten promenad för att sedan kila in på Puben som också fanns på detta lilla charmiga hotell. Där satt vi sen och babblade och drack öl.

Frukosten dagen efter var väldigt trevlig med hembakat bröd, färska jordgubbar och "Ave Maria" spelandes i bakgrunden. Mycket nöjda och glada lämnade vi Arild för att hämta våra kära pågar.

Konsert och turahelg

Efter många om och men åkte jag till Höganäs i fredags för att kolla på Parksommar, dvs Säkert!, Salem Al Fakir och framför allt min favorit Moneybrother. Skulle åkt dit tillsammans med min pojkvän Jonas men det blev tyvärr inte så. Var där dock tillsammans med tre av mina syskon, kul! Det blev minsann uppehåll trots det förfärliga regnvädret som varit och alla varningar som utfärdats. Säkert! började spelningen och jag blev mycket positivt överraskad speciellt "Vi kommer att dö" och "Allt som var ditt". Fantastiskt bra! Salem Al Fakir gav mig inte så mycket fast jag vill gärna skriva något bra om honom för han verkar så trevlig, ganska mesigt att tycka så va? Sist då höjdpunkten, Moneybrother! Åh, så bra. Nästan så att man var lite i trance emellanåt när han spelade "They´re Building Walls Around Us" och framförallt "Blow Him Back Into My Arms". Efter spelningen kom han ner omgiven av säkerhetsvakter. Han var nog bara en meter från mig, fattade som vanligt inte att det var han förrän efteråt. Efter konserten småsprang vi (i alla fall jag) hem till A & M där vi fastnade i rätt djupa samtal över alldeles för många öl. Men det kändes som det verkligen behövdes.

Lördagen då, vaknade rätt kraftigt bakis. Hur skulle jag genomföra denna dagen? Åkte dock hem rätt tidigt, laddade med spagetti och en tupplur när K hade sin middagssömn. Sen åkte vi och turade med några goa vänner vi har. Fantastisk idé! Inte mycket folk i Helsingör och barnen tyckte det var toppen. Sen åkte vi hit, beställde pizza och snackade skit. Helt suveränt men det blev ju sent igen såklart.

Idag ska jag gå och lägga mig i tid tror jag. I skrivande stund är min kära pojkvän och tittar på fotboll så jag sitter här med en Landskrona Bois tröja på mig och hejar vid köksbordet. Heja Bois!

Syskonträff och min personlighet

Hade stora syskonträffen i lördags, kul! Vi är alltså fem syskon, helt sanslöst. Inte ofta har vi träffats alla fem men det gjorde vi alltså i lördags. Det var drygt tre år sedan sist. Känns rätt konstigt att det finns personer som man inte riktigt känner men som man har något konstigt osynligt band till. Riktigt kul är det när man hittar vissa egenskaper som stämmer på pricken in på en själv.

Gjorde förresten ett personlighetstest som min käre Jonas lagt upp på sin blogg, så här blev mitt resultat:

Your personality type:

Quiet, reflective, and idealistic. Interested in serving humanity. Well-developed value system, which they strive to live in accordance with. Extremely loyal. Adaptable and laid-back unless a strongly-held value is threatened. Usually talented writers. Mentally quick, and able to see possibilities. Interested in understanding and helping people.

Careers that could fit you includes:

Writers, artists, counselers, social workers, English teachers, fine arts teachers, child care workers, clergy, missionaries, psychologists, psychiatrists, scientists, political activists, editors, education consultants, journalists, religious educators, social scientists.
-----

Hmmm, kan nog stämma till viss del. Fast då får jag nog byta jobb. Inte en administratörsprofil man har direkt. Kanske är ett tecken? Ska jag bli konstnär kanske? Nej har nog tyvärr inte riktigt den talangen... Eller journalist? Psykolog? Börjar semestern idag så det är bara att luta sig tillbaka och fundera på saken.

Favorit i repris!

Det här får mig på gott humör i alla fall. Ha en skön helg!

En jobbig måndag

I måndags, den 23 april 2007 fick jag ett de mest jobbiga beskeden jag någonsin har fått.

Jag började dagen med att sitta hos tandläkaren i Landskrona och laga ett hål. Hade oroat mig lite för detta eftersom jag hade haft ont i tanden länge och trodde att det skulle ta oerhört lång tid. Det gick dock jättesmidigt och var över på en halvtimme. Skönt! Den här dagen skulle jag sitta i Malmö så jag satte mig på ett rätt så packat Öresundståg. Minns inte exakt var vi var nu men någonstans i närheten av Lund ringde telefonen och det var Jonas, min sambo. Han gråter i luren och berättar att hans far är död. De hade ringt efter honom tidigare, han hade tagit sig dit direkt men hann inte fram. När Jonas kom fram till vårdcentralen var hans far död.

Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Jonas grät i luren och det brast för mig direkt. Jag kilade iväg och försökte gömma mig borta vid dörrarna på tåget. Kunde inte tänka klart, var bara inställd på att försöka dölja min gråt så mycket jag kunde. Det var hemskt.

Väl framme i Malmö och jag blev själv grät jag hela vägen till jobbet. På vägen ringde jag mina kollegor som jag skulle ha möte med. Trodde först att jag skulle kunna jobba men kände att det fixade jag inte. Blev mött vid huset där jag jobbar av min kollega som kramade om mig och bjöd mig på en cigarett. Brukar inte röka men den cigaretten satt väldigt bra. En annan jobbkompis erbjöd sig att köra mig hem, fem och en halv mil. Vi känner inte varann jättebra men hon satt där och lyssnade på mig och försökte trösta mig och som sagt körde mig hela vägen hem för att sedan köra tillbaka till Malmö och sedan till Ljungby där hon bor.

Jag och min sambo har hållt ihop i över tio år och har två barn ihop. Vi har umgåtts mycket med hans föräldrar, bara haft tio minuters bilväg till dem. De har alltid varit vårt förstahandsval som barnvakter.

Jag har inte så bra kontakt med min egen pappa (läs ingen alls) så någon gång när jag beklagat mig över detta har Jonas sagt: "jamen, du kan låna min. Han är bra" och det var han verkligen. Jag hittar inte ord att beskriva hur han var och orkar inte nu heller men jag tycker bara att livet är så oerhört orättvist ibland.

Mina dubbelgångare

My cool celebrity look-alike collage from MyHeritage.com. Get one for yourself.

När någon närstående inte känner igen dig

Suck, har en väldigt närstående person som tyvärr visar starka tecken på demens. Personen jag pratar om är min egen mamma. Pratade med henne precis och hon frågade mig vad jag jobbade med nuförtiden. "Jo, jag har samma jobb som innan men jag sitter numera i Helsingborg". "Jaha, vad gör du där då? Säljer biljetter?" Behöver jag säga att jag aldrig någonsin har jobbat med att sälja biljetter.
En annan gång när jag pratade med henne frågade hon efter en stund vem det var hon pratade med.
"-Är det min syster?"
"-Nej, det är jag. Malin."
"-Oh, är det Elin. Mitt lilla barnbarn?"
"-Nej, det är Malin."
Suck igen.
Hur vänjer man sig vid sånt här? Kommer det någonsin att bli bättre? Öh, nä. Knappast va. Ska det vara så här nu? Nej, det kommer troligtvis bli sämre, finns inte mycket att göra. Så är det att bli gammal.
Suck igen.
Fick höra att Demens är den sjukdom är som är värst för de anhöriga. Det är ju i och för sig rätt skönt att det är vi nära anhöriga som tar smällen och drabbas och min mamma kanske är lycklig i sin lilla låtsasbubbla.
Tänkte att jag häromdagen skulle försöka berätta för henne som döttrar gör för sina mödrar hur de egentligen mår. En minut senare hade hon ingen aning om vad jag hade sagt.
Suck igen.
Nej, nu ska jag sluta sucka och gå ut i solskenet. Solen lär kunna utföra mirakel. Hörs!

Än finns det snälla människor

Bestämde mig idag för att åka in till stan för att handla lite saker på Apoteket till min krassliga son. När jag väl kommer på bussen upptäcker jag att jag inte har några kontanter med mig alls. Trycker på "öppnaknappen" flera gånger för att komma av bussen men det funkar inte. Springer fram till busschauffören och ber honom öppna eftersom jag inte har några kontanter. "-Äsch, strunt i det, inga problem" säger han. Oerhört pinsamt med samtidigt blev jag såklart jätteglad. Tack du snälla busschaufför!

Ibland är det orättvist

Alltså igår när jag var hemma och var mamma i ordets fulla bemärkelse, tja, gravid är jag ju i och för sig inte men två barn har jag som jag jagade runt i huset bland leksaksbackar, brödsmulor, barnmatsburkar och blöjor. Då är min kära sambo ute i Malmö för att gå på puben och lyssna på Dan Hylander live. Nej, jag är inte alls avundsjuk. Efter spelningen gick min sambo och hans kompis till min favoritpub i Malmö, "Bullen" för att dricka öl. Hmmm, öh nej inte alls avundsjuk nej. Där inne träffar de min absoluta favorit från gymnasiet Jakob Hellman som min sambos kompis dessutom känner. Baaaaaah! Ja, jag är grymt avundsjuk! Varför var inte jag med, suck!
Läs mer här
Idag på förmiddagen var det en kille som skrivit in till P3 för att önska "Hon har ett sätt" med Jakob Hellman till sin flickvän för att den handlar om henne. Så det fick bli min beskärda del trots att det inte var jag som var flickvännen i det här fallet men det var okej. Låten är ju helt fantastisk.

Idag är det ju faktiskt fredag och solen skiner och jag och mina gulliga pojkar ska upp och handla folköl till vår fredagsöl idag. Ska sätta på "Solregn" och "Vykort, vykort" när vi kommer tillbaka så får man nog in lite fin fredagskänsla!

Hemmatant

Jag har alltid vägrat att se mig själv som den där hemvävda mamman som inte gör annat än passar barn, lagar mat, bakar bullar, tvättar, byter blöjor osv. Nu är jag verkligen där. Känner mig väl fortfarande inte speciellt hemvävd i och för sig. Sitter ju inte och knypplar spetsar till barnens örngott framför teven eller ens stryker deras kläder om det inte är något speciellt tillfälle. Gör inte heller så ofta kalops, köttbullar, marmelad, fläderblomsaft eller något annat vuxet. Trots att jag spenderar hela dygnet med barn försöker jag spjärna emot den här vuxenstämpeln genom att ha göra vissa saker som drar ner mina vuxenpoäng. Ett exempel är mitt nördiga intresse för musik, radio och topplistor. Jag missar helst inte Trackslistan på lördagar mellan tolv och två. Skulle tippa att jag är äldst eller i alla fall bland de äldsta som både lyssnar och dessutom röstar. Hmmm, det är ju så kul. Kan inte låta bli. Dessutom älskar jag saltlakrits, det är väl inte heller så vuxet? Bridgeblandning och After Eight lyser rejält med sin frånvaro. Saltlakrits funkar ju alltid så bra när man är lite bakis. Fick höra av en gammal arbetskamrat för några år sedan, Gun på Skanstornet, att man släpper lakrits till förmån för wienerbröd när man blir lite äldre. Har den senaste tiden känt några gånger att det är rätt gott med sånt där slibbigt wienerbröd med choklad på dagen efter. Hjälp, varning!
Ajdå, nu måste jag göra sånt där tradigt igen. Tvättmaskinen ska tömmas och köket ser förfärligt ut. Måste ju bara lägga till att fast jag gnäller som jag gör är jag såklart oerhört tacksam över att jag lyckats få två helt fantastiska barn som jag älskar galet mycket. Hej så länge...

Kallt ute

Det är snorkallt ute. Kommer att tänka på när jag gick i högstadiet och den första snön kom. Vilken panik man fick. Det fanns ett gäng på skolan som skulle slå rekord i antalet mulningar. Eftersom jag var oerhört liten, sisådär 1.50 nånting, oerhört smal och såg ut som en tioåring i kroppen ungefär var den första snön en plåga. Gick och tryckte längs väggarna och försökte uppehålla mig länge på toaletterna och biblioteket på rasterna. Det gick faktiskt rätt bra, tror bara att jag blev mulad två gånger under hela högstadiet. Ena gången bar mina klasskamrater ut mig på ett bord när det var rätt lite snö så det var rätt okej och andra gången var jag snabbt och effektivt avklarad nummer 102 i rekordligans mulningslista.