Blandade känslor

För tillfället är det väldigt blandade känslor. Har precis kommit tillbaka till jobbet från en urskön semester. Att vädret inte har varit strålande gör mig inte så mycket, vi har varit ute och haft kul en hel del ändå och badat har jag gjort tre gånger ute. Kanon! Bara det är tillräckligt varmt så att jag kan bada så är jag nöjd.

Något som är riktigt jobbigt just nu är situationen med min mamma. Hon är snurrigare än någonsin och blir riktigt sentimental på ett jobbigt sätt oftare än innan. Häromdagen berättade hon att hon blivit av med sin plånbok. Då frågade hon om hon inte kunde få låna några hundralappar av mig. "Javisst får du det men jag bor ju en bit ifrån dig, det är lättare om du hör med min syster som bor i närheten". "Javisst, det kan jag ju göra" blir svaret. En minut senare kommer frågan med lite gråt i rösten "Men kan jag inte få låna tjugo kronor i alla fall". Förklarar samma sak återigen.
Sen säger hon "Ja, jag lever ju. Än så länge i alla fall."

Idag när jag pratade med henne har hon fortfarande inte hittat sin plånbok och frågar igen om hon får låna pengar. Jag förklarar igen att jag bor lite för långt bort och att min syster kan hjälpa henne. Jag vet att min syster G har erbjudit sig att låna pengar och följa med henne till banken.
Sen efter en stund säger hon "Jag förstår inte. Jag har väl inte gjort så mycket ont här i världen för att förtjäna detta."

Vad ska jag göra?

En annan sak som har hänt som inte gör mig speciellt stolt över mig själv är att jag inte riktigt vågade stå för mina åsikter häromdagen. Var på ett barnkalas och hamnade bredvid en annan förälder som berättade om en pojke som var tvungen att bli kompis med "blattarna" i klassen för att inte råka illa ut. Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Där satt vi i en solig trädgård full av föräldrar och barn. Jag avskyr folk som gör såna rasistiska uttalanden som hon gjorde men jag klarade inte riktigt ut vad jag skulle säga där i sammanhanget med massa föräldrar till barn som går på samma dagis som mina barn. Känner mig verkligen som värsta sorten. Den värsta sorten är ju den som bara är tyst och lullar med, som inte står för sina åsikter. Då kommer ju mobbarna, de som fryser ut och föraktar få fortsätta med sitt förakt.

Usch, trivs inte med mig själv just nu.