Att vara snäll mot sig själv

Är för tillfället upptagen med att fundera över en tidning som är min nuvarande kvällslektyr. Den handlar om självkänsla och vikten av att skaffa sig egen tid. Att en nyckel är att vara snäll mot sig själv. Är man snäll mot sig själv är man också snäll mot andra.

Rätt vettigt faktiskt. Jag läste på ett annat ställe att man ska försöka tänka något positivt om andra även om man egentligen inte riktigt gillar personen i fråga. När jag träffar på en sån människa brukar jag försöka tänka att han/hon har snygga byxor eller kanske en fin jacka. Vet inte om det är tillräckligt men jag inbillar mig det.

Däremot kan det ju dock inte vara bra att trycka ner en negativ känsla med en påhittad motsatt positiv känsla. Det måste väl ha absolut motsatt effekt? Om man exempelvis tycker att någon är fördomsfull och har kass musiksmak kan man ju inte få sig själv att tycka att det är en fördomsfri person med bra musiksmak. Funkar ju inte...

Min stora kille fyller 7 år på fredag, helt sanslöst. Det blir barnkalas på lördag. Alla kommer, det blir 16 barn sen är det "paus" i två timmar innan det är dags för vuxenkalas för 17 pers. Sen tar Malin ett glas rödvin och somnar i vår mönstrade soffa när melodifestivalen är slut. Puh!