Dubbelmåndag

Idag är det måndag i dubbel bemärkelse. Jisses vilken måndag det är alltså.

Förra veckan hade jag semester. Vi var i Sälen hela familjen tillsammans med en annan familj. Det var helt underbart, ville inte åka hem. Kan man knappt tro eftersom veckan började med att jag tyckte att skidåkning var skit. Några dagar senare svischade jag ner för en backe och var bara tvungen att hissa stavarna i vädret när jag kom ner, fantastiskt kul.

Så idag var första måndagen efter semestern. Dagen började med att jag skulle lämna lille K på dagis. Under vår semestervecka har dagis flyttat till en nybyggd fin villa. Inte helt populärt hos lillgrabben. Han var helt hysterisk och darrade i hela kroppen när vi gick omkring där inne och jag försökte lugna ner honom. Det lyckades dock efter en stund och då var det dags att störta hem och hämta stora killen som blivit lämnad själv i huset. Fick springa till busshållplatsen sen men jag hann, skönt!

In på jobbet där antalet personer som sitter inne på kontoret hade ökat rejält. Vi är numera 15 stycken istället för tidigare 5 stycken. Kul men en viss skillnad!

Efter att ha hämtat dagens första kopp kaffe hoppar min klack av på skon. Vilket gjorde att mina arbetsuppgifter gick något saktare än beräknat. Alltså man är rätt beroende av sina skor har jag upptäckt. Jag hade inte tid att ta mig till varken skomakare eller någon skoaffär för att köpa nya. Kan man få betald permission för att åka och köpa skor? Det blir rätt tufft att jobba med en doja kan jag intyga.

Sen när jag kom hem från bussen skulle jag upp och hämta stora killen J som ville leka med kompisen idag hemma hos oss. Eftersom jag tänkt lämna honom själv hemma igen medan jag hämtade lille K kände jag inte att jag kunde ta ansvar för en person till som inte är mitt barn. Om ni förstår vad jag menar. Jag hoppades att N:s mamma förstod vad jag menade, kände mig lite svamlig men jag hoppas hon förstår att jag bara menade väl. Därför fick hon med sig båda kidsen hem. Sen stod min stora kille och gallskrek för att han inte fick med sig sin väska. Jag fick därför linka in till skolan igen (med min söndriga sko) och hämta hans väska och sen springa bort till honom för att sedan rusa hem, hämta barnvagn och sedan rusa bort till nya dagisvillan med oerhört dåligt samvete för att lille K fått vänta så länge.

Det kan man kalla supermåndag va?