Dilemma

Det är fredag, underbart! Sitter här med en kall Hof och lite pepparchips. Inte så dumt. K sitter bredvid och tittar på Bamse på teven. J är inne på sitt rum med en kompis och en skål med chips. Dörren är stängd, de vill vara själva. De är 6 år gamla.

I höst är jag bjuden på en 40-årsfest samtidigt som Moneybrother spelar i Helsingborg! Vad gör man? Kan ju bli superkul med 40-årsfest såklart och Moneybrother såg jag ju i somras men ändå. Har i och för sig inte fått någon närmare, formell inbjudan till 40-årsfesten ännu så det kanske inte blir så när vi väl kommer till kritan.

Har hittills bara lyssnat på två av låtarna från senaste skivan men jag har tillgång till hela albumet, tror nog att det blir en liten lyssning sen när barnen har somnat. Får se om det finns någon Hof kvar då. :)

Höst

Visserligen har det varit rätt varmt idag men det känns verkligen som att hösten smyger sig på. Det starkaste tecknet förutom att luften börjar kännas sådär klar och frisk är nog att jag unnat mig en liten "makeover" :). Ingen sådär extrem sådan men spenderade dock mer än två timmar hos frisören med klippning, slingor och plockade ögonbryn. Det är första gången i mitt 35-åriga liv som mina ögonbryn blir plockade. Kanske ingen katastrof att jag inte gjort det tidigare men det blir onekligen ett lyft, tänk att det kan göra så mycket? Men jisses vad ont det gjorde, tog inte lång tid innan en tår började krypa fram i ögat.

Inte klokt vad utseendefixerat samhället är alltså. Inte minst jag själv. Jag försöker att inte vara det men kan inte låta bli att känna att man mår rätt bra när man känner sig nöjd med sitt yttre. Inte heller går jag gärna ut utan smink, det känns inte bra.

Kom att tänka på när jag var yngre och liksom fick försvara mig för att jag inte var solbränd. Jag är rätt blek och har alltid haft lite svårt att bli brun. När jag var tonåring kunde jag få frågan "-Hur kan du vara så blek? Det räcker ju att röra sig i solen så blir man brun." Nästan så att man liksom var lite dum i huvudet för att man inte var solbränd, helt sanslöst alltså. Tyvärr lyckades jag aldrig bita ifrån med ett bra och ack så rättvist svar utan stammade bara fram något försvar om att jag var blek som person men det gick liksom inte in.

Måndag på jobbet

Och en helt okej sådan faktiskt. Löste en uppgift idag som gjorde att jag blev riktigt stolt över mig själv. En kund ringde och frågade om ett gäng fakturor som han inte fick ihop. Det tog en stund för mig att reda ut men jag lyckades och det kändes riktigt bra när jag kunde ringa tillbaka och berätta för honom precis hur det skulle vara. Kunde svara på hans frågor utan att behöva känna mig osäker eller tvivla. Så gött! Ibland kan jobbet verkligen vara tillfredsställande, trevligt!

Hej så länge!

Snart helg!

Jaaaaa, snart helg igen! Längtar verkligen efter att gå för dagen idag. Sitter nämligen helt själv på vårt kontor här inne på Knutpunkten. Ganska trist! Ska åka iväg till Höganäs idag för att hälsa på syster A och hennes familj. En kväll som ganska troligt resulterar i god mat, vin och massa flabbande. Ska bli mycket trevligt! Tar bussen dit med mina grabbar, vilket är ett stort nöje för dem. Kanske inte lika stort nöje för mig. Lille grabben är rätt aktiv, gärna på bussar. Helst vill han stå upp på sätet och hoppa lite, alternativt halvligga på golvet, slicka på stoppknapparna och snacka med alla möjliga människor. Jag brukar vara helsvettig efter ett busspass med honom. Har dock laddat upp med Päronmer, lite chips och smågodis också för att få honom att sitta still i alla fall några minuter av den timmeslånga bussturen.

Ha en go helg! Kramar från Mauuuuuulin! :)

Blandade känslor

För tillfället är det väldigt blandade känslor. Har precis kommit tillbaka till jobbet från en urskön semester. Att vädret inte har varit strålande gör mig inte så mycket, vi har varit ute och haft kul en hel del ändå och badat har jag gjort tre gånger ute. Kanon! Bara det är tillräckligt varmt så att jag kan bada så är jag nöjd.

Något som är riktigt jobbigt just nu är situationen med min mamma. Hon är snurrigare än någonsin och blir riktigt sentimental på ett jobbigt sätt oftare än innan. Häromdagen berättade hon att hon blivit av med sin plånbok. Då frågade hon om hon inte kunde få låna några hundralappar av mig. "Javisst får du det men jag bor ju en bit ifrån dig, det är lättare om du hör med min syster som bor i närheten". "Javisst, det kan jag ju göra" blir svaret. En minut senare kommer frågan med lite gråt i rösten "Men kan jag inte få låna tjugo kronor i alla fall". Förklarar samma sak återigen.
Sen säger hon "Ja, jag lever ju. Än så länge i alla fall."

Idag när jag pratade med henne har hon fortfarande inte hittat sin plånbok och frågar igen om hon får låna pengar. Jag förklarar igen att jag bor lite för långt bort och att min syster kan hjälpa henne. Jag vet att min syster G har erbjudit sig att låna pengar och följa med henne till banken.
Sen efter en stund säger hon "Jag förstår inte. Jag har väl inte gjort så mycket ont här i världen för att förtjäna detta."

Vad ska jag göra?

En annan sak som har hänt som inte gör mig speciellt stolt över mig själv är att jag inte riktigt vågade stå för mina åsikter häromdagen. Var på ett barnkalas och hamnade bredvid en annan förälder som berättade om en pojke som var tvungen att bli kompis med "blattarna" i klassen för att inte råka illa ut. Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Där satt vi i en solig trädgård full av föräldrar och barn. Jag avskyr folk som gör såna rasistiska uttalanden som hon gjorde men jag klarade inte riktigt ut vad jag skulle säga där i sammanhanget med massa föräldrar till barn som går på samma dagis som mina barn. Känner mig verkligen som värsta sorten. Den värsta sorten är ju den som bara är tyst och lullar med, som inte står för sina åsikter. Då kommer ju mobbarna, de som fryser ut och föraktar få fortsätta med sitt förakt.

Usch, trivs inte med mig själv just nu.